Ansvar för samordning
Idag är ”Idrott för alla och Meningsfull fritid” delat mellan staten (idrottspolitiska mål, resursfördelning), kommuner (ansvar för skola, fritid och social omsorg för kommuninvånare) samt idrottsrörelsen/idrotts-föreningen (ansvar för utveckling av respektive idrott och utövare/föreningsmedlemmar). Det delade ansvaret är i sig ett problem.
Kommuner har olika förutsättningar och behov av olika insatser och behöver arbeta över gränserna med de resurser som finns. En insats på ett område kan däremot ge vinning på ett annat område. Alla resurserna behöver utgå ifrån de behov som finns för att nå en meningsfull fritid för alla. Om alla berörda arbetar mot samma mål så får man ”Mer pang för pengarna!”
Förebyggande arbete kräver samordning över gränser
I samtal som Idrott för alla haft med många olika kommun-kontakter återkommer vissa utmaningar i arbetet med att förebygga utanförskap. En gemensam nyckel är behovet av en samordnare. Som kommun behöver man därför överväga att avsätta en budget och anställa en person som kan fungera som brygga mellan skola, barn, föreningsliv. Någon som förstår både skolvärlden och föreningslivet, för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för hela barnet på lång sikt.
För att lyckas med att inkludera fler barn och unga i en meningsfull fritid, behöver ansvariga också förstå vikten av att satsa på tidiga insatser. Ju tidigare vi fångar in de barn som riskerar att hamna utanför, ju större vinster framöver. För att lyckas behöver alla ansvariga runt barnen hjälpas åt, och då kan man som kommun behöva se över och införa nya arbetssätt.
Det är alla vuxnas ansvar att se till att alla barn får samma chans till en meningsfull fritid. Samverkan och samarbete behöver ske mellan alla parter: skola, socialtjänst, elevhälsa, näringsliv och civilsamhälle. Att skapa relationer med de barn det gäller är oerhört viktigt och en avgörande nyckel. Det kräver kunniga och trygga vuxna som barnet kan känna tillit till. I ett förebyggande arbete behöver man även se till att det finns kontinuitet, att man inte släpper barnen utan följer dem under lång tid.
Se Maja Arvidsson, samordnare i Ängelholm berätta mer om hur hon arbetar.
Samordningen av resurser
Det saknas ofta samordning av resurser och långsiktighet i kommunerna. Men det betyder inte att det saknas medel. Dilemmat är ofta att hinna med att söka de medel som är aktuella, ofta i form av tillfälliga projektmedel. Den ideella föreningen har då svårt att förverkliga alla önskemål med enbart sina ideella ledare. Det är inte ovanligt att man missar att använda projektmedel eller helt enkelt får skicka tillbaka outnyttjade resurser. De kommer inte barnen till del, som det var tänkt.
Hur kan ni se över och eventuellt omfördela resurser inom kommunen så att fler barn och unga som står utanför en meningsfull fritid blir inkluderade?