Skateboard – en inkluderande sport
Magnus Gyllenberg har skejtat sedan 1987 och han menar att sporten alltid har lockat ungdomar med NPF-diagnoser. ”Det finns inga strikta regler och flexibiliteten är stor: skateboard sker på individens egna villkor”, säger han.
Text:Nicole Kling Foto: Micke Lundström
FRYSHUSETS SKATEBOARDVERKSAMHET har 3 000 medlemmar och hallen är den största i Sverige. De som söker sig hit är mellan fem och 55 år och kommer från hela Storstockholm. Magnus Gyllenberg, som jobbar på Fryshuset och är ordförande i Sveriges Skateboardförbund, berättar att verksamheten är till största del öppen och medlemmarna kommer och går som de vill. Till skillnad från många andra idrotter delas inte skejtare in i olika grupper utifrån ålder, kön eller kunskapsnivå.
– Alla åker med alla, några av de bästa i Sverige kan åka med tolvåriga nybörjare. Det är en del av charmen och skateboard har alltid varit en inkluderande sport, säger Magnus Gyllenberg
och fortsätter:
– Vi har glädjande nog märkt att många unga med olika NPF-diagnoser verkar trivas hos oss. Kanske har det att göra med att det är så öppet och flexibelt: inga fasta träningstider, regler eller lag. Alla kan hitta sin egen roll och välja vilka de vill åka med.
BÄSTA KOMPISARNA Noel Sevefjord och Noa Jeppsson träffades i Fryshusets skatepark för snart fyra år sedan. I dag är killarna 14 år och tack vare skejtingen går de nu i samma klass med inriktning ”skatepassion” på Fryshusets grundskola. Vi har tre timmar skateboard i veckan och ofta ligger de lektionerna på morgonen. Det gör att man kommer igång med både kroppen och med hjärnan och kan fokusera bättre på skolarbetet, säger Noa Jeppsson.
BÅDE NOEL OCH NOA har provat på andra sporter – fotboll, ishockey och kampsport, bland annat – men fastnade inte för någon av dem eftersom de upplevde att det fanns ett för stort fokus på prestation. Dessutom tyckte de att det var begränsande att de var beroende av andra för att kunna utöva sporten.
– Skateboard kan du åka när du själv har lust, det behövs inte ett helt lag. Det finns inga direkta regler och alla är välkomna. Jag tycker om att det går att åka under tiden man gör annat, typ skejta till affären, till kompisar och till skolan. Dessutom är det roligt att fota och filma under tiden, jag lägger ofta upp videos på Youtube och foton på Instagram, berättar Noel Sevefjord och tillägger:
– Fryshuset är en skön miljö, man lär känna de som jobbar här och de andra som skejtar. Folk som kommer hit är i olika åldrar och har olika bakgrund, jag har flera vänner som är mellan 40 och 50 år, åldern spelar ingen roll eftersom vi är intresserade av samma saker.
MEDITATION OCH FYSISK URLADDNING I ETT
Inom skateboard finns en liten tävlingsdel och en stor del som snarast handlar om personligt uttryck och att utvecklas som åkare utan att behöva jämföras med andra. Detta, tror Magnus Gyllenberg, ger sporten en stor fördel gentemot andra idrotter där många ungdomar slutar tidigt och mycket handlar om elitsatsningar.
– Skateboard är en sport som lämpar sig för spontant utövande. Idrott, oavsett vilken, är viktigt för ungdomar både för hälsan och för det sociala. Inom skateboard kopplar du bort allt annat och är helt uppe i det trick du försöker bemästra, det blir nästan som meditation samtidigt som du får en fysisk urladdning, säger han.
Magnus Gyllenberg har skejtat sedan 1987 och många av hans vänner har fått NPF-diagnoser i vuxen ålder. Kanskeberor skateboardens popularitet på det stora måttet av flexibilitet och inkludering?
– Man kan leva ut inom rimliga ramar utan att bli utpekad som konstig. Skateboard är en tolerant sport som alltid har attraherat människor som i andra sammanhang ibland kan uppfattas som lite ”udda”, säger Magnus Gyllenberg.
– Vi har haft mycket kontakt med föräldrar till unga med NPF-diagnoser och det verkar som att många av dem är lättade över att deras barn har hittat ett sammanhang som fungerar bra för dem. Många av dessa ungdomar verkar uppleva miljön här som tillgänglig, eftersom det inte är så strikt, de måste inte stå i kö och lyda en tränare som blåser i visselpipa.
Det är en ganska hög tröskel för att kunna lära sig åka skateboard ordentligt och det krävs envishet, tålamod och fokus för att behärska ett nytt trick. Även om sporten är individuell är den samtidigt mycket social, eftersom man måste ta hänsyn till andra åkare som också vistas på den begränsade ytan. Det, menar Magnus Gyllenberg, är färdigheter ungdomarna har nytta av i livet i övrigt.
– När vi har pratat med ungdomar med olika NPF-diagnoser har de berättat att när de känner sig frustrerade över något i skolan eller hemma, hjälper skejtingen dem att fokusera på annat. De kan få utlopp för känslorna genom att leva sig in i sporten och leva ut frustrationen utan att någon höjer på ögonbrynen. Hallen fungerar som en känslomässig ventil för många, oavsett diagnos eller ej.