Cheerleading utmanar

– Det bästa med cheerleading är att man hela tiden kan utmana sig själv i volter, hopp och dans och samtidigt vara en del i ett lag där olika talanger kopplas ihop till en fin enhet.

Det menar Alex Ström, chefstränare på action.athletic i Sollentuna och coach till bland andra Linda Liedberg.

Cheerleading passar många, med tanke på att det finns olika roller i ett lag, och särskilt de med ADHD. De tycker i alla fall Alex och Linda som båda har diagnos och är mycket framgångsrika inom sporten.

Alex är en av de bättre i världen och har varit med och tagit medalj i både VM, EM och SM. Och varit kapten i landslaget. Nu tränar och tävlar han tillsammans med bland andra Linda i action.athletics elitlag Hunt, även kallat Attentionslaget. Detta för att fler har diagnos och är med i Attention Sollentuna.

Stämningen är hög både på läktarna och på planen när action.athletic har sin stora uppvisning i Satellitens idrottshall i Sollentuna. Hundratals entusiastiska anhöriga har kommit för att se sina barn och barnbarn visa upp sina talanger i något av de 14 lag som är med, totalt över 200 mellan 4 och 40 år.

Alla uppvisningsprogram, det ena bättre än det andra, är bara ett par minuter långa men otroligt händelserika och fartfyllda.

Sist ut för dagen är elitlagen Hunt, Sexton mycket skickliga cheerleaders bjuder på en fantastisk show med mycket dans och volter. Alex är helt fenomenal i sina akrobatiska utsvävningar. Linda, som är liten och nätt, är står högst upp i pyramiden och kastas upp i luften. Hon flyger högre än någon annan och landar perfekt i famnen på lagkamraterna.

– Jag har alltid varit lite speciell i mitt sätt att röra mig, säger hon med ett skratt och berättar att hon till exempel alltid hjulade istället för att gå när hon var i sju-åttaårsåldern. 

Hon började spela tennis men tennistränaren gillade inte att hon hjulade.

Så det blev cheerleading. En sport som Linda nu utövat i tio år.

– Jag har älskat det hela tiden men för några år sedan råkade jag ut för en olycka som gjorde att jag tvingades göra ett uppehåll. Jag blev tappad och fick kraftig hjärnskakning.  

Säkerheten och tilliten till de personer som tar emot är A och O, menar hon, och just i det här fallet var det något som inte fungerade. Det ledde till att hon slutade i den föreningen.

Det blev också en av anledningarna till att hennes föräldrar Veronica och Per Liedberg bestämde sig för att bilda en egen förening. Det är fyra år sedan och i dag har man över 400 aktiva medlemmar.

– Det är kul att det har gått så bra, säger Veronica och framhåller att det är viktigt att ha bra och kvalificerade tränare.

Att få just Alex som chefstränare betyder mycket för föreningen, menar hon.

Han är inte bara skicklig utan har också en förmåga att entusiasmera andra med sin energi och utstrålning.

– Jo, jag har mycket energi som jag måste få utlopp för, håller han med om och menar att han inte hade överlevt utan sin idrott.

Han började tävla i friidrott redan i sexårsåldern, när han var tolv höll han på med sex sporter samtidigt, sen blev det ruggby parallellt med dans som i sin tur ledde till cheerleading.

– Jag är extremt tävlingsinriktad, konstaterar han med sitt vinnande leende.  

I dag är Alex 28 år och har vunnit det mesta som går att vinna. Han har haft en otrolig snurr på sitt liv men har nu insett att han måste stanna upp.

– Jag fick en djupare depression som resulterade i utredning och diagnoserna ADHD och bipolär.  

Han hoppas kunna försörja sig som tränare på heltid och vill gärna nå ut till fler barn och unga med ADHD.

– Tack vare Alex fick jag tillbaka lusten för cheerleading och för att fortsätta tävla på elitnivå, säger Linda.

Hon förklarar att hennes problem i skolan ledde till att hon blev utbränd för något sedan och fick göra en utredning som resulterade i diagnosen ADD.  

– Att ha en tränare som förstår varför jag är som jag är och kan peppa mig, betyder jättemycket!