Det ideella dilemmat
Kultur och Fritidsverksamhet är en frivillig uppgift som kommunerna har. Många kommuner låter det ideella föreningslivet sköta sig självt och det finns inget övergripande samordningsansvar inom kommunen. Dessutom drivs föreningslivet av ideella krafter, ledarna är där på sin fritid.
Det en utmaning för den ideella föreningen att vara tillgänglig för alla och ställer även höga krav på ledarskapet. Till exempel om man vill anpassa verksamheten utifrån varje enskild individs behov. De ideella krafterna har inte möjlighet att nå alla barn som står utanför en meningsfull fritid.
Dessutom krävs oftast engagemang och resurser från föräldrar för att medverka i en ideell förening. Något som familjer med begränsade resurser inte kan leva upp till. Det gör att många barn och unga hamnar utanför.
Barn med NPF hamnar alltför ofta mellan stolarna när idrottsverksamhet planeras. Föreningslivet behöver bli mer tillgängligt för barn och unga med NPF, men också för alla barn som inte faller inom normen som till exempel ensamkommande och barn utan idrottstradition hemifrån. Idrottsledarna frågar efter verktyg för att möta upp behoven. Ett ideellt dilemma.
Lyssna på ett samtal mellan Lena Lindahl, projektledare för Idrott för alla och Mårten Jansson Utvecklingsledare, NSPH.
> Lyssna på podden hos Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa
Kommunen behöver ta ett samlat ansvar
Ett problem är att kommunen inte tar ett övergripande ansvar för att hjälpa barn utan meningsfull fritid. Det behövs ett större kommunalt ansvar som fungerar som en brygga mellan skolan, förening och hem för de barn och unga som idag står utanför.
Kommunerna behöver arbeta mer strukturerat över gränserna för att nå dessa barn. Till exempel behöver socialförvaltningen, BUP, habilitering och elevhälsan samarbeta mer. Men även föreningsliv och skola behöver vara med.
Kommunen kan också i samverkan med idrottsrörelsen erbjuda idrottsövergripande utbildningar och stöd i verksamhetsutveckling och gemensamma riktlinjer. Genom samverkan med näringslivet kan man pröva nya former för sponsring och riktat stöd så att fler kan delta med liknande samma förutsättningar.
Det är en hel del som man som förälder måste ställa upp på att göra ideellt för klubbarna. Sådana extra resurser har man inte till övers som förälder när familjesituationen är så komplex.